rey

 Idag har varit en skön dag. En söndagsdepp-fri dag! Och det är ju faktiskt den bästa sortens söndagar som finns. Jag har legat och latat mig i soffan, lagat god lunch, promenerat med en fin vän i skogen och pussats med min Daniel. Det finns liksom inget utrymme för deppen. Och nu avslutar jag dagen med att lyssna på Lana Del Rey! Deppen har ersatts med peppen (höhö)!

 

Hela helgen har gått i samma spår - en skön balans mellan skoj och absolut ingenting. Igår spenderade jag hela dagen i soffan med film och serier. I förrugår träffade jag som sagt ett par barndomsvänner för lite vin och prat. 

Appropå det så hände en riktigt sjuk grej mig i fredags. Vi hade precis varit och köpt en baginbox på systemet och var påväg till pendeltåget. Helt plötsligt, out of the blue, börjar min systemetkasse dras bakåt och min första tanke är att någon råkade stöta till den i förbifarten. Men kassen fortsätts att dras bakåt och när jag vänder mig om för att se efter så står där en man och försöker stjäla den ifrån mig! Så där står vi och drar mitt vin åt varsitt håll och när jag faktiskt inser vad som händer brister jag ut i ett okaxigt "men lägg av!", och tillslut inser puckot till man att jag inte kommer släppa kassen och springer därifrån. Jag har aldrig varit med om något så fräckt! Hädanefter tänker jag hålla i mina saker som om de vore mina barn.. 

 

 Hojhoj fredag! Började dagen med en sväng till arbetsförmedlingen, mötte upp mamma och åt lunch på Vapiano i Gamla stan och kom nyss hem. Ska hoppa in i duschen och göra mig iordning på nytt, för sen ska jag möta upp mina vänner för lite vin och sällskapsspel. 

Wow, vilket fullkomligt meningslöst inlägg...hejdå.

 

 

 

 

 

Hon är verkligen något helt magiskt tagen ur en annan värld. Min favorit i alla lägen.

Varför finns det så mycket saker som jag vill ha och vill göra nu när jag inte har råd? Jag har redan ungefär 10 saker som jag har bestämt att jag ska köpa till mig själv när jag blir anställd någonstans, och det är väldigt mycket för att vara jag för jag är kanske jordens snålaste person. Iallafall när det gäller att unna mig själv saker. 

 

Igårkväll slog det mig att jag måste ha ett plommonfärgat läppstift/läppenna. MÅSTE. Inom en snar framtid. Och det känns som en ganska harmlös kostnad ändå.. Fast jag ska nog låta bli. Elleeeeeer?

Är inne på min tredje arbetsbefriade dag och ena stunden känns det fantastiskt och andra stunden är jag otroligt uttråkad. Så fort jag inte har något att göra blir jag rastlös. Och tänk vilket bra tillfälle att börja träna egentligen, men jag har inte lyckats ta mig ut ännu. Imorgon kanske.

Annars har jag lyckats hålla mig hyfsat sysselsatt ändå. I fredags gjorde jag allt möjligt, igår tvättade jag kläder och gick på en tredje(!!!!) intervju på samma ställe som tidigare och idag har jag varit och hälsat på hemma hos min fina Ida som har flyttat hemifrån och snart ska jag även in och träffa min barndomsvän Cathrine. Älskar när jag har dagen fullspäckad!

 

♥

 

 

 

Jag tror att intervjun gick bra! Jag är iallafall nöjd med min insats och om det lyckas ge mig jobbet så är ju det fantastiskt.

Annars då? Jag har ont i mitt huvud. Jag lyckas ha det hela tiden numera. Tror att det beror på att jag äter lite för dåligt, men jag och Elliott har faktiskt lovar varandra att träna och äta bra nu när vi inte kommer ha något att göra om dagarna. Jag hoppas att jag får tummen ur och ser till att ta det där med att träna på allvar den här gången för det är tamejtusan på tiden!

Jaja, nu ska jag städa lite, äta lite, göra mig iordning lite inför kvällen ♥

 

 Sådärja, nu är jag klar. No more! Fan, känns så jäkla synd att inte få träffa alla varje dag. Men nu är det dags för nya tag, nya möjligheter!

Tänk att det redan är oktober. Det är helt sjukt hur fort tiden har gått! Många gnäller över att sommaren är slut och att det är höst, och visst, det är himla synd att Sveriges sommar är så kort, men det är något fantastiskt med hösten också! Färgerna, krispigheten i luften, kläderna, herregud KLÄDERNA! Hösten är ändå den årstiden med de bästa kläderna!

Ibland glömmer man ju dock bort vad som är så bra med hösten, ofta i samband med regn/duggregn/störtregn/snöblandat regn/skitregn (ja ni märker ju att regn är den gemensamma nämnaren), men då får man helt enkelt byta till ett par torra extrastrumpor som ligger i väskan, fälla upp paraplyet och påminna sig själv om den fina sidan av hösten. Färgglada löv, halsdukar, rosiga kinder, stickade tröjor, varmt te under en filt, värmen mot kinden av en puss. 

Jag har märkt att jag lyssnar på samma musik på söndagar. Lugn och skön musik som nästan har blivit en slags söndags-ritual. Men bara när jag får vara ensam utan pojkvännen för jag har så himla svårt att lyssna på musik som jag gillar framför folk. Känner mig naken, rädd, exposed (höhö). Nej men allvarligt, musik är väldigt personligt för mig. Så när han skämtar om min musik så tar jag åt mig hur mycket som helst, och det är hur fånigt som helst.

 

Anywaaaays.. Tänkte ge er lite söndagsmusik! Min söndagsmusik som jag har lyssnat på idag. Sigur rós album ( ). Sigur rós är ett band från Island som i detta album sjunger på "hopelandic" vilket betyder att de i stort sett hittar på ljud som passar till musiken. Himla mysigt tycker iallafall jag, och jag har aldrig varit någon som bryr mig särskilt mycket om text. Såååå..enjoy. ♥

Mmmmmmmmm vackra män. Sinnessjukt vackra och dösnygga faktiskt

Kom just hem från jobbet och en snabb vända in till stan. Blev ombedd att komma med ut, och fast att jag inte alls var pepp på det så mötte jag upp min Daniel och två vänner för lite mat på donken och sedan en öl. Jag borde verkligen följt min magkänsla från första början och åkt hem på en gång för det var nästan det jag gjorde. Satt knäpptyst, glodde på min mobil och härdade ut på donken tills vi gick till tunnelbanan då jag åkte hem istället för vidare på den där ölen. 

Jag längtar tills den glada lilla tjejen som jag faktiskt är kommer tillbaka. Väl när jag kom hem möttes jag av myskatten Steven som allt gjorde mig lite gladare ändå! Det där med att ha någon hemma som väntar på en hela dagarna och ger sådan villkorslös kärlek är ju ändå himla fint. Och jävlar i gatan vad jag behöver sånt nu! ♥♥♥

Det är fint hur lite bra väder kan hjälpa en med mindre fint humör. Idag vaknade jag med känslan av att inte duga till någonting och allt lyckades gå lite extra tokigt nu på morgonen, men en titt ut genom fönstret och den fina solen fick mig på åtminstone lite bättre humör!

 

Igårmorse vinkade jag adjö till min syster som nu har flyttat till Irland. Har fortfarande inte fattat det, men här får ni en liten fotobomb på helgens avskedsfest. ♥

Jag börjar känna mig lite krasslig i halsen. Hoppas verkligen att det bara är något som jag känner ikväll för jag orkar inte dra på mig en förkylning nu.. 

Jag får ta och göra en kopp te och mysa ner mig i soffan med Steven, vår lilla kissekatt som vi kattvaktar ett par veckor, medans jag väntar på karln min som är ute och ränner. 

 

här får ni en bild på mig och min fantastiska familj från igår ♥

Ååååh, gårdagen alltså.. Underbar kväll! Vi började kvällen med att göra iordning oss tillsammans hemma hos mamma, bara jag och mina fina tjejor. Sedan drog vi in till stan och spenderade hela kvällen i sann Dublin-anda! Eller åtminstone så sann den kan bli i vårt Stockholm.

Öl, dart-tävlingar, riverdance, livemusik, Dubliner, vänner, familj och så sinnessjukt mycket kärlek! Och en hel del tårar. Dock inte en enda tår från mig för i min värld är det lång tid kvar innan systern min flyttar ifrån oss och inte redan nu på onsdag. Min hjärna har satt igång något slags förnekelse-mode. Därför kändes det jättekonstigt när alla tog sådana seriösa farväl. Jag kommer nog inte fatta det förens hon är där borta i Irland.

Och då när jag tycker att det är lite jobbigt, ja då, då tänker jag köpa mig en biljett till Dublin och hälsa på!

 

♥

Hej hej hallå!

Idag är det ingen vanlig lördag, nej för idag är det Lördag. Den där lördagen vi alla har längtat/motsatsen till längtat till så länge. Idag är det nämligen adjökalas, bättre nämnt som gråtkalas, för min käre syster. Buuuhuuuuu, på onsdag flyttar hon nämligen till Dublin och pluggar. Så ikväll träffas vänner och familj och kramas hejdå. 

Nu måste jag springa iväg, men smell ya later.

 

Gråtfest!

Jag är helt vansinnigt trött. Det här med jobbet dränerar mig verkligen på energi. Kan man ens säga så? Vem bryr sig, ni fattar säkert vad jag menar.

Att kliva upp och ta sig till jobbet är numera inte så värst kul. Nästa steg i den här skit-konkursen är att bli uppsagd för det är tydligen så det fungerar. Och där någonstans, bland vetskapen och väntan att bli uppsagd, har jag förlorat ungefär all motivation att göra det som mitt jobb innebär. Och jag är inte ensam om denna ångest. Cirka varenda person som är där med mig känner likadant. Ingen vet när vi blir uppsagda, om bolaget blir uppköpt (vilket jag å andra sidan tror att det blir ganska snart), och om det innebär att vi bli anställda av de nya ägarna eller inte.. Å N G E S T. 

En bidragande faktor till min ej existerande motivation är att jag har precis 12 dagar kvar tills min anställning fyller 2 år. Det innebär att jag istället för en månads uppsägningstid får två, vilket i sin tur innebär ytterligare en månad med lön. Vilket ju är bra i min situation! ..Om uppsägningen inte hade förväntats bli av denna vecka eller den kommande. Detta betyder alltså att jag precis, med bara några dagar, missar en månads lön! Gaaaah frustration!

 

Jag vill ju å andra sidan inte vara kvar på det jobbet. Hade tillochmed redan börjat söka jobb innan beskedet om konkursen. Men det är ledsamt att tänka på alla människor som berörs och som kanske inte kommer ha lika lätt att hitta jobb som jag. 

 

Nåväl. Det är dags att krypa ner under täcket och sova. Godnatt ♥