rey

Jag är helt vansinnigt trött. Det här med jobbet dränerar mig verkligen på energi. Kan man ens säga så? Vem bryr sig, ni fattar säkert vad jag menar.

Att kliva upp och ta sig till jobbet är numera inte så värst kul. Nästa steg i den här skit-konkursen är att bli uppsagd för det är tydligen så det fungerar. Och där någonstans, bland vetskapen och väntan att bli uppsagd, har jag förlorat ungefär all motivation att göra det som mitt jobb innebär. Och jag är inte ensam om denna ångest. Cirka varenda person som är där med mig känner likadant. Ingen vet när vi blir uppsagda, om bolaget blir uppköpt (vilket jag å andra sidan tror att det blir ganska snart), och om det innebär att vi bli anställda av de nya ägarna eller inte.. Å N G E S T. 

En bidragande faktor till min ej existerande motivation är att jag har precis 12 dagar kvar tills min anställning fyller 2 år. Det innebär att jag istället för en månads uppsägningstid får två, vilket i sin tur innebär ytterligare en månad med lön. Vilket ju är bra i min situation! ..Om uppsägningen inte hade förväntats bli av denna vecka eller den kommande. Detta betyder alltså att jag precis, med bara några dagar, missar en månads lön! Gaaaah frustration!

 

Jag vill ju å andra sidan inte vara kvar på det jobbet. Hade tillochmed redan börjat söka jobb innan beskedet om konkursen. Men det är ledsamt att tänka på alla människor som berörs och som kanske inte kommer ha lika lätt att hitta jobb som jag. 

 

Nåväl. Det är dags att krypa ner under täcket och sova. Godnatt ♥