rey

Det är så himla nära nu! Helt vansinnigt nära. Ju närmre resans avfärdsdatum desto mer medveten blir jag över hur mycket jag har kvar att fixa. Fast egentligen är det inte så mycket kvar, det mesta fixade jag för länge sen, men jag inser liksom hur stressigt det kommer bli nu de sista veckorna ändå. 

Jag jobbar 2 dagar till och jag har bestämt att jag ska få slippa tänka på praktiska saker inför resan tills jag har betat av dessa två arbetsdagar. Sedan ska jag lägga all min energi åt att förbereda och krama vänner och familj. Avskedsturneringen har redan dragit igång med ett par vänner. Och på lördag blir det en stor avskedmiddag med mina närmaste vänner, och helgen efter så kommer hela familjen hit till Stockholm och kramas hejdå. Sedan åker jag. 

 

Jag kan inte riktigt fatta att det är så snart! Jag får panik såfort jag tänker på det (ja, jag vet Ida, jag har haft panik hela vägen ;) ) och stänger av på en gång. Jag och Leila pratar knappt om resan alls längre för att vi får panik! Schösst inställning! Varvar fortfarande med att vara pepp och skräckslagen! Gaaaaaaaaaaah!